Borta bra, men hemma bäst

Från stridens hetta i Afghanistan till den lugna kylan i Sverige. Två skilda världar.
Det är december och hemkommande soldater från Afghanistan står uppställda vid Swedints skolhus på Livgardet i Kungsängen. De har precis fått eller ska få sin medalj för internationell tjänst. En av dem är sergeant Victor Sundin. Han ryckte in som jägarplutonsbefäl på Arméns jägarbataljon hösten 2007 och muckade i november 2008 efter 14 månaders militärtjänst. Den 16 februari i år var det dags för nästa inryck. Nu något längre söderut, Afghanistan närmare bestämt, som assistent på en TACP-grupp (Tactical air control party).

Victor Sundin tycker att det är väldigt skönt att vara hemma igen. Han var trött på slutet, hela missionen har varit mycket intensiv. Nu vill Victor göra något helt annat. Han vill studera, kanske till läkare. Victor har varit med om många incidenter under sin tid i landet.
Hur rädd var du när det hettade till?
- Jag var inte rädd. När det väl smäller så reagerar man instinktivt. Man faller tillbaka på grunderna man har lärt sig i lumpen, säger Victor.

Victors anhöriga var inte glada att han skulle åka, men har hela tiden stöttat honom i hans beslut och är väldigt stolta över det han har gjort. Två av Victors kompisar står och väntar på honom och är glada över att han är hemma igen. Oron har funnits där hela tiden, speciellt när det har rapporterats om skadade soldater.

Victor ger ett råd till andra som ska åka till Afghanistan.
- Gå igenom och reflektera över vad du har för försäkringar. Det behöver inte vara så allvarligt att du skadas i eldstrider, det kan lika gärna hända en olycka på gymmet inne på campen. Då är det bra att du vet att du har ett bra försäkringsskydd, säger Victor Sundin
Han gick också med i Officersförbundets a-kassa innan han åkte.
- Man vet ju inte om  man har något jobb när man kommer hem, säger Victor.