Koll på tjänsten: Sjöbevakare

Ett par hundra meter in i ett berg söder om Stockholm befinner sig sjöbevakarna Carl Sölver och Nanette Lindblom. En bra bit under jordens yta och långt utom räckhåll för regnet som piskar över sjöbevakningscentralen på Muskö denna dag. Nanette måttar upp en bit av Östersjön mellan tummen och pekfingret på sin radarskärm.
– Det här är vårt bevakningsområde. Vi kan till exempel se om någonting är skumt när ett fartyg är på fel plats eller har avvikit från sin rutt. Det är inte särskilt svårt, men det är mycket att hålla reda på, säger hon.
  Sjöbevakarnas uppgift är att bevaka den svenska territoralvattengränsen och samla information om de fartyg som rör sig där. Om ett fartyg har problem eller undrar något om sjöfarten, kan det anropa sjöbevakningscentralen. Via en kamera på en fyr kan sjöbevakarna följa vad som händer på svenska farvatten. Idag är det kameraövervakade området lugnt, sånär som på några måsar och en och annan rysk lastpråm.
– Även när det inte händer något speciellt finns det nästan alltid saker att göra.
Men på natten är det värre. Många brukar genomföra BRAK för att inte ”koma ihop” totalt, berättar Carl Sölver.
   Eftersom sjöbevakarnas tjänst är skarp måste den underjordiska centralen vara bemannad dygnet runt, året om. De arbetar två och två i skift, tillsammans med civilanställda sjöledare. När sjöbevakarna är lediga spenderas tiden på gymmet eller i dagrummet.
– Jag tränar varje dag. Annars brukar vi bara softa och typ se på film. Man skulle bli galen av att bara sitta i centralen hela dagarna, säger sjöbevakare Marcos Monserratt.

Det skämtas friskt på sjöbevakningscentralen och radion sprakar på i bakgrunden. Snacket går om koordinater, sjöleder och fartygstyper. Det är grekiska för den oinvigde, men Nanette och Carl som är inne på sitt andra pass har redan hunnit bli varma i kläderna.
– I början var jag skeptisk till sjöbevakningen, nu känns det bättre. Men jag saknar det gröna livet. Att vara fysiskt aktiv och bo ute i fält. Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag saknar att vara i fält men det gör jag, säger Nanette.
  Att sitta och spana ut över havet kan vara frustrerande när solen lyser ett vindstilla Östersjön . Carl berättar att han vissa gånger hellre skulle vara ute på havet än att sitta och titta på det.
– Men inte när det är sånt här väder, tillägger Nanette och pekar på en skärm som visar hotfulla moln över en grå, krusig havsyta.

Eftersom sjöbevakarna utför ett arbete som skulle kunna skötas av civilanställd personal har tjänsten fått mycket kritik för att vara grå arbetskraft. Detta är dock inget som bekymrar sjöbevakarna på Muskö särskilt mycket.
– Vi pratade om det men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är inget jag stör mig på speciellt, säger Marcos Monserratt.
Kompanichefen örlogskapten Peter Hagelin håller till viss del med om att sjöbevakningarna är grå arbetskraft.
– Både ja och nej. Rent tekniskt sett är det grå arbetskraft eftersom sjöbevakarna skulle kunna ersättas av civilanställd personal. Men vi ger även ungdomarna vettig utbildning under året. Det har debatterats mycket, men det kommer att vara utagerat i och med pliktens avskaffande i sommar.

Julen närmar sig, och det är pyntat med julgranar och adventsljusstakar på den underjordiska centralen. Men sjötrafiken på Östersjön gör ingen skillnad för ledighet och högtider.
– Jag ska sitta i centralen över jul. Det bästa sättet att spendera julafton, säger Marcos.
Kommer tomten?
– Med lite tur kommer kanske något befäl med tomtemask och en säck med julklappar. Det hade varit något.