Foto:
Lukas Norrsell
Värnpliktiga sjöbevakaren Nanette Lindblom sitter på sin arbetsplats framför två dataskärmar.
Koll på tjänsten: Sjöbevakare
Sjöbevakarna kontrollerar det svenska sjöterritoriet, deras tjänst är skarp. Året runt arbetar de för att bevaka det ofta stilla vattnet.
Fakta
Mönstringskrav
Styrka: 2
Kondition: 4
Plikttjänstförmåga: 5
Inskrivningsprov: 5
Tjänstbarhet: J
Alla värnpliktiga sjöbevakare som tjänstgör idag är gruppbefäl.
Källa: Simon Granath, ungdomsinformatör på Pliktverket i Göteborg.
Ett par hundra meter in i ett berg söder om Stockholm befinner sig
sjöbevakarna Carl Sölver och Nanette Lindblom. En bra bit under jordens
yta och långt utom räckhåll för regnet som piskar över
sjöbevakningscentralen på Muskö denna dag. Nanette måttar upp en bit av
Östersjön mellan tummen och pekfingret på sin radarskärm.
– Det här
är vårt bevakningsområde. Vi kan till exempel se om någonting är skumt
när ett fartyg är på fel plats eller har avvikit från sin rutt. Det är
inte särskilt svårt, men det är mycket att hålla reda på, säger hon.
Sjöbevakarnas uppgift är att bevaka den svenska territoralvattengränsen
och samla information om de fartyg som rör sig där. Om ett fartyg har
problem eller undrar något om sjöfarten, kan det anropa
sjöbevakningscentralen. Via en kamera på en fyr kan sjöbevakarna följa
vad som händer på svenska farvatten. Idag är det kameraövervakade
området lugnt, sånär som på några måsar och en och annan rysk lastpråm.
– Även när det inte händer något speciellt finns det nästan alltid saker att göra.
Men på natten är det värre. Många brukar genomföra BRAK för att inte ”koma ihop” totalt, berättar Carl Sölver.
Eftersom sjöbevakarnas tjänst är skarp måste den underjordiska
centralen vara bemannad dygnet runt, året om. De arbetar två och två i
skift, tillsammans med civilanställda sjöledare. När sjöbevakarna är
lediga spenderas tiden på gymmet eller i dagrummet.
– Jag tränar
varje dag. Annars brukar vi bara softa och typ se på film. Man skulle
bli galen av att bara sitta i centralen hela dagarna, säger sjöbevakare
Marcos Monserratt.
Det skämtas friskt på sjöbevakningscentralen och radion
sprakar på i bakgrunden. Snacket går om koordinater, sjöleder och
fartygstyper. Det är grekiska för den oinvigde, men Nanette och Carl
som är inne på sitt andra pass har redan hunnit bli varma i kläderna.
–
I början var jag skeptisk till sjöbevakningen, nu känns det bättre. Men
jag saknar det gröna livet. Att vara fysiskt aktiv och bo ute i fält.
Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag saknar att vara i fält men
det gör jag, säger Nanette.
Att sitta och spana ut över havet kan
vara frustrerande när solen lyser ett vindstilla Östersjön . Carl
berättar att han vissa gånger hellre skulle vara ute på havet än att
sitta och titta på det.
– Men inte när det är sånt här väder,
tillägger Nanette och pekar på en skärm som visar hotfulla moln över en
grå, krusig havsyta.
Eftersom sjöbevakarna utför ett arbete som skulle kunna
skötas av civilanställd personal har tjänsten fått mycket kritik för
att vara grå arbetskraft. Detta är dock inget som bekymrar sjöbevakarna
på Muskö särskilt mycket.
– Vi pratade om det men jag vet inte
riktigt vad jag ska tycka. Det är inget jag stör mig på speciellt,
säger Marcos Monserratt.
Kompanichefen örlogskapten Peter Hagelin håller till viss del med om att sjöbevakningarna är grå arbetskraft.
–
Både ja och nej. Rent tekniskt sett är det grå arbetskraft eftersom
sjöbevakarna skulle kunna ersättas av civilanställd personal. Men vi
ger även ungdomarna vettig utbildning under året. Det har debatterats
mycket, men det kommer att vara utagerat i och med pliktens avskaffande
i sommar.
Julen närmar sig, och det är pyntat med julgranar och
adventsljusstakar på den underjordiska centralen. Men sjötrafiken på
Östersjön gör ingen skillnad för ledighet och högtider.
– Jag ska sitta i centralen över jul. Det bästa sättet att spendera julafton, säger Marcos.
Kommer tomten?
– Med lite tur kommer kanske något befäl med tomtemask och en säck med julklappar. Det hade varit något.