Från undersköterska till utlandssoldat

David Knutsson, 21 år från Malmö, gjorde lumpen som luftburen jägarsoldat på K 3 och ingick sedan i Nordic battlegroup. Som kulspruteskytt i en skyttepluton tillhör han en välrepresenterad kategori i utlandsstyrkan FS 16 som innehåller stora delar av Nordic battlegroup 08.
Varför gör du utlandstjänst?
– Jag ville åka ut och få en chans att på vårt sätt hjälpa folk. Det är en grej att sitta hemma och skänka en hundring till Röda korset. Men jag är soldat och jag visste om att jag kunde hjälpa till med säkerhetsarbetet här och på så sätt göra det möjligt för fler frivilligorganisationer att komma hit. Finns inte säkerheten kan inga sådana organisationer jobba.
Hur rädd är du på uppdrag utanför campen?
– Du måste hela tiden vara förberedd på att det värsta kan hända, alltså att en IED (improviserad sprängladdning) ska smälla av eller liknande. Man får hålla sig skärpt och vara på 100 procent hela tiden, man kan inte slappna av. Vi är ju i ett land där det är mycket oro, så man måste hela tiden tänka ”what if.”
Är du rädd för döden?
– Det är något man vet om som soldat, att man kan dö. Det räcker med att en kula kommer fel så kan det vara slutet för en. Men det är ju faktiskt en del av jobbet. Det är inget som får mig att backa eller som påverkar verksamheten. Man gör sitt jobb och som man blivit utbildad.
Hur mycket längtar du hem?
– Vissa saker kan ju aldrig ersätta andra. Man längtar ju hem till och från. Det gör säkert alla.
Hur reagerar familj och vänner där hemma när det är så oroligt här?
– De har varit väldigt oroliga såklart. Gör man en utlandstjänst gäller det att ha ett stabilt förhållande till personerna hemma. Man får absolut inte lämna något ouppklarat. För då kommer det förr eller senare att bli ett problem. Åk inte iväg på mission om du har familjeproblem eller problem med pojk- eller flickvännen. Red ut allting och känn att du har en bra relation innan du åker iväg.
Du gifte dig under en ledighet för två månader sedan.
– Ja, älskar du någon över allt annat är det ingen idé att vänta. Det känns skönt att ha någon som är hemma och stöttar en fullt ut och som är med på detta.

Camp Northern Lights har en egen liten kyrka. Men den används av soldaterna främst som musikrum. David är troende, men tycker att det är svårt att få tiden att räcka till för att gå på gudstjänster.
– Jag går dit och spelar piano ibland, säger David.
Hur fungerar det med tron i förhållande till soldaten med kulspruta?
– Som sagt, jag är här för att hjälpa människor. Människor känner sig säkrare och kan vara ute med sina familjer utan att vara oroliga. Man ser framsteg och får tänka i det långa perspektivet. Men allting kan inte göras på en mission, man är en del av kugghjulet. Det känns väldigt bra kontra min tro. Man gör en mission på flera olika sätt.
– Det är intressant att komma ner till ett land som har så stark tro och se de kulturella skillnaderna. Men jag diskuterar inte min tro när jag är ute. Det är absolut inga problem.
Tror du att du har lättare att förstå deras religion eftersom du själv har en tro?
– Man förstår ju lite mer att de tror på Gud och det är väldigt starkt förankrat i deras traditioner också. Men om jag har lättare att förstå det än andra här vet jag inte.

David trivs bra med livet som soldat i utlandsstyrkan. Han tycker att campen känns som ett svenskt samhälle i miniatyrformat. Men en sak är han mindre positiv till.
– En grej jag ser är möjligheterna att fortsätta här nere, utan att behöva åka hem och börja utbildas igen och skriva på för ett nytt förband, den finns inte. Det är inte bra. För som sagt, det är svårt att komma iväg på mission, man får kämpa för det. Och när man väl är här vill man ju göra ett väldigt bra jobb, men tiden rinner ut. Det hade inte varit fel att få stanna i tre-fyra månader till och få göra lite till. Men där är det stängt.