En dag med Andréasson

Himlen är rosaskimrande över Umeå och det är en timme kvar innan solen går upp. I tältet ute i skogen sover fortfarande Rebecka Andréasson och de andra soldaterna från Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Utomhus är det minusgrader och marken är täckt av snö. Klockan 06.00 är det dags att kliva upp. DIM-soldaten Rebecka vaknar utvilad. Natten har varit lugn och hon har inte behövt sitta post. Frukosten äter de sittande på stridpackningarna utanför tältet.
– Frukostblandning med frukt är en av de godare grönpåsarna, säger Rebecka Andréasson.
Samtidigt som påsarna blir uppätna passar soldaterna på att koka vatten. De letar i mörkret efter sina jägarkök och tändstickor. Händerna blir kalla och någon huttrar till.

Rebecka kommer från Lund och det tar ungefär sexton timmar för henne att resa upp till Umeå.
– Det är verkligen en annan del av Sverige, men det är roligt. Resorna går bra, man lär känna de övriga i plutonen rätt bra på tåget, säger hon.
Under hösten har de läst en grundkurs motsvarande 7,5 högkolepoäng i CBRN-krisberedskap. Efter nyår börjar Rebecka och de andra sin befattningsutbildning. De kommer få specialkunskaper inom CBRN-området.
– Det ska verkligen bli jätteroligt. Det är det jag går och ser fram emot, säger hon.

Medan de andra beger sig till skjutfältet stannar Rebecka och några av hennes kamrater kvar. Sjuksyster kommer ut till dem i skogen. Rebecka har ett knä som gör ont och hon ska höra vad det kan vara.
– Jag har haft känningar i det någon vecka nu, sedan började det göra ordentligt ont, säger Rebecka.
Major Mats Wikbergs bil får agera sjukstuga, värmen därinne är ett tacksamt avbrott. Rebeckas knä är överbelastat och hon behöver ett knäskydd. Hon får följa med tillbaka till förbandet för att hämta ett. Sedan är det raka spåret till de andra på skjutfältet. Det onda knäet bekymrar henne inte.
– Jag är positiv, då går det mesta. Det var lika bra att ta tag i det, säger Rebecka.
   Skarpskjutning står på schemat och övningsledaren går noga igenom övningen innan de kör igång. Soldaterna framrycker på kolonn när någon ropar ”Fiende klockan tre”. De kastar sig ner på marken och ett flertal måltavlor har dykt upp. Snön sprutar upp när skotten smattrar över skjutfältet. Gruppchefen uppmanar ”Blixlås höger” och Rebecka som är längst ut på flanken vänder upp och springer snabbt förbi sina kamrater.
   Efteråt är Rebecka nöjd, det kändes bra men de hade kunnat komma upp på formation tidigare. Stridsutbildningar som denna är uppskattade.
– Det blir lite mer fart och rörelse. Det känns mer på riktigt, säger Rebecka medan hon med kalla fingrar fyller upp magasinen.
   Mellan sina genomföranden samlas soldaterna runt elden för att värma sig. Rebecka uppmanar en plutonskamrat att ta en bit choklad, så att han orkar. Någon meddelar att det är fem minuter kvar till uppställning.
– Det är oceaner av tid, säger Rebecka.

Klockan 12.00 är det lunch. Den är efterlängtad hos de hungriga och något trötta soldaterna. De hann genomföra övningen många gånger, fler väntar på eftermiddagen. Till lunch serveras royal thai eller nötgryta. Rebecka väljer nötgryta.
– Någon sa att det smakar som ostbågar, men jag vet inte. Det skulle vara att den är lite krispig då, säger hon.

Klockan 17.00 är de tillbaka i förläggningen. Det är mörkt ute nu och det börjar snöa. Rebecka inleder med att stå vaktpost och snöflingorna fortsätter att falla. Hon letar fram en chokladbit. Lite energipåfyllning behövs innan kvällen. De har fått order om att genomföra stridshöjande åtgärder.
– Vi ska äta middag, ha daglig tillsyn av vapnen och göra fempunktstvätt, säger Rebecka.
   När Rebecka letar sig tillbaka till tältet är det tur att marken är täckt av snö, annars skulle det vara omöjligt att se var man går. Det vita landskapet lyser upp hela skogen.  Inne i tältet tänder de kaminen och sakta värms det upp. Elden sprakar trivsamt och Rebecka hänger upp sina strumpor i taket. Äntligen får soldaterna sitta ner och ta det lugnt. Lådan med kvällsfika skickas ivrigt runt. Smörgåsarna med prickig korv smakar fantastiskt. De enas om att detta är bättre än vilken grönpåse som helst. Kinderna är varma efter en dag ute i kylan och det dröjer inte länge förrän soldaterna börjar gäspa. De pratar om julen och att december snart är här.
– Vi planerar att ordna ett luciatåg för befälen och pynta kasernen för att få lite julkänsla, säger Rebecka. 
Hon skakar sovsäcken så att det ska komma in varmluft i den innan hon kryper ner. Snart är det är dags för Rebecka att sitta eldpost. Ännu en fältnatt väntar för soldaterna.
– Mitt motto är att sömn är överskattat, säger hon och ler.